Betonghandboken – Material, nu är den här, och har fått pris. Läs den!

Igen? Tänkte jag tills jag kom på att det var drygt 25(!) år sedan förra upplagan, den vinröda, såg sitt ljus. Som i sin tur ersatte den första från omkring 1980, den blåa, om någon minns? 

När man håller i de två snygga ljusgråa böckerna (två delar – den första kom 4 år sen) kan man fundera; är det någon som begriper allt som beskrivs?  Eller åtminstone en fjärdedel? 

Knappast! 

Vad är då vitsen med Betonghandboken? 

Nu börjar det bli intressant. Följdfrågor dyker upp: Är det något som är av värde just för mig? Något som jag har användning för i praktiken? Förr eller senare dyker alltid denna illmariga synpunkt upp: Vad är vitsen med sådana här tegelstenar, dessutom skrivna av en skock professorer, doktorer och docenter? 

Det finns massor med anledningar! Det är det självklara svaret från mig, en sådan där akademikertyp - stolt över boken dessutom.

Det gäller att hitta ”koden”

Det gäller att “hitta koden” för att kunna dra ut kunskapen ur det skrivna bara – att tolka texten och sammanföra den med sin egen erfarenhet. Då hittar man svar på de flesta betongfrågorna; smått och stort, starkt och svagt, högt och lågt. Några exempel:

• Att betongens beståndsdelar består av mycket små partiklar, tusendels millimeterstora nanopartiklar (nano = dvärg på latin) som kopplas ihop med ballast av centimeterstorlek som i sin tur bygger upp balkar och pelare som i sin tur utgör komponenter i broar och husstommar av ibland enorma storlekar. Det gäller bara att docka ihop partiklarna på rätt sätt - då håller det.  
• Att betonghållfastheten kan variera tiofalt från den svagaste till den starkaste varianten – om man vet hur receptet ska se ut.  
• Att materialet kan utstå exponering högst upp på en skyskrapa eller långt nere under havsytan och i en gruva - om man tar hand om betongen rätt under de första timmarna efter gjutningen.  

Alla som öppnar böckerna kommer att känna igen sig – och tycka det är trevligt! Redan i kapitel 2 kommer man in på cementet och därefter övriga beståndsdelar. Flera kapitel avverkas sen i rask följd. Tag paus med den fina introduktionen i kap 1 och det viktiga kap 35 om miljö. Fortsätt sen. Ett kapitel varannan vecka kan vara lagom fart – då tar det 1,5 år att komma igenom boken. Sen är man fullärd. 

Om man inte tycker den taktiken passar kan man läsa bakifrån, alltså från slutet. Här beskrivs betongens alla fina egenskaper och prestanda som sedan förklaras i de första kapitlen, några redan i del I av boken.

Ett uppslagsverk

Eller varför inte använda boken som ett uppslagsverk? När frågor dyker upp – då kollar man i det fina sökordsregistret och hittar texten. Det går fort, speciellt om man har en tryckt version av boken på armlängds avstånd i hyllan vid skrivbordet. Mer överlägset än att bläddra i en dator som ibland måste startas upp efter batteritapp. Markera intressanta delar med små gula flikar – inte vika i hörnen och inte stryka med gult i texten – och vips har du sorterat din funna kunskap framför dig.  

Att den blivit årets tidskrift – det förtjänar den! Mig veterligen finns inget annat liknande verk inom betongtekniken framtaget i något annat land. 

Betonghanddoken ska vi vara stolta över! – Läs den!